Joel Greenblatt, en amerikansk hedgefondförvaltare och professor vid Columbia University, introducerade världen för sin magiska formel genom boken ”The Little Book That Beats the Market” utgiven 2005. Boken blev en New York Times-bestseller med över 300 000 exemplar tryckt och anses nu vara en klassiker inom finanslitteratur. Greenblatts syfte var att skapa en investeringsstrategi så enkel att även hans fem barn, i åldrarna 6 till 15 år, kunde förstå och tillämpa den.
Vad som gör boken särskilt värdefull är att Greenblatt förklarar avancerad investeringsteori med enkelt språk, vardagliga analogier och humor—något som radikalt demokratiserade en tidigare monopoliserad kunskap. Han illustrerar investeringsprinciper genom att jämföra aktieköp med att köpa godis på rea.
Greenblatts grundläggande insikt är att framgångsrika investerare hittar goda företag till rimliga priser—ett koncept han beskriver som en förenklad version av strategin som användes av Warren Buffett och Charlie Munger på Berkshire Hathaway. Han identifierade att de två viktigaste faktorerna för långsiktig aktieavkastning är avkastning på investerat kapital (Return on Capital, RoC) och vinstavkastning (Earnings Yield, EY).
Greenblatts originalforskning från 2005 visade att när formeln tillämpades på amerikanska aktier mellan 1988 och 2004 genererade den en avkastning på 30,8 procent årligen, jämfört med S&P 500:s 12,4 procent. En senare backtest mellan 1998 och 2009 visade en avkastning på 23,8 procent mot S&P 500:s 9,6 procent. Det centrala skälet till varför formeln har fortsatt att fungera väl är investerarnas psykologi och disciplin—en mekanisk, tråkig process man kan hålla fast vid är ofta viktigare än en överlägsare teori som man inte orkar följa.
Deep Value och Acquirers Multiple: Tobias Carlisles kuggvändning
Tobias Carlisle, en tidigare jurist och författare, har utvecklat en av de mest respekterade djupvärdeinvesteringsstrategierna kallas Acquirers Multiple. Carlisle frågade sig själv: ”Hur mycket skulle en privat köpare vilja betala för ett företag?” Svaret ledde honom att fokusera på en enda, mycket enkel metrik: Enterprise Value dividerat med Operating Earnings (EV/EBIT), även kallad Acquirers Multiple.
Logiken är elegant: en privat köpare skulle betala ett pris baserat på vad företaget faktiskt tjänar, inte på vad marknaden för närvarande värderar det. Ju lägre Acquirers Multiple, desto mer undervärderad är aktien enligt denna köpares perspektiv. Carlisle hämtade inspirationen från Ben Grahams klassiska värdeinvesteringsmetod, men förenklade den till en enda nyckeltal.
Carlisle har genomfört omfattande forskning tillsammans med Wes Gray från Alpha Architect. Deras backtest visar att Deep Value-strategin med fokus på EV/EBIT genererade omkring 21,3 procent årlig avkastning mellan 1950 och 2013 på den amerikanska börsen—en imponerande överträffning av marknadsgenomsnittet. En variant, The Acquirers Multiple, genererade 18,6 procent årligt mellan 1972 och 2017.
Vad gör Deep Value särskilt intressant är att det är ännu enklare än Greenblatts formel: du behöver bara ett nyckeltal istället för två. Carlisle hävdar att denna fokusering på ”vad skulle en köpare betala?” är närmare verkligheten än många akademiska modeller, och hans resultat verkar bekräfta detta. Hans två ETF-fonder, ZIG och DEEP, är nu tillgängliga för investerare som vill följa strategin mekaniskt.
Trending Value: Värdets superkraft kombinerat med momentum
En tredje strategi som akademisk forskning och praktiserade investerare hävdar är överlägsna både Magic Formula och rent värde är Trending Value—en kombination av flera värderingsmått plus momentum. Denna strategi börjar med att identifiera de undervärderade aktierna genom att rangordna företag enligt ett sammansatt värdeindex som inkluderar P/E-tal, Price-to-Book (P/B), Price-to-Free-Cash-Flow (P/FCF), EV/EBITDA och direktavkastning.
Det revolutionerande tillägget är momentum: endast av dessa undervärderade aktier som även visar stark prisuppgång senaste 6 månader väljs in i portföljen. Detta verkar motintuitiv—varför köpa dyrare aktier bland de billiga?—men det motsäger faktiskt inte värdeinvesteringsteori. Momentum är ofta en indikator på att marknaden på vägen börjar erkänna värdet, så det är ofta en signal att köpa precis innan den stora upprättningen.
Historiska backtester mellan 1964 och 2009 visar att Trending Value genererade 21,2 procent årlig avkastning jämfört med börsen (genomsnitt cirka 11,2 procent). En tidigare studie från 1985–2007 visade 25 procent årlig avkastning med 30 aktier rebalanserade årligen. Vad som är särskilt värdefullt med denna strategi är att värde och momentum är negativt korrelerade—när värdestrategi misslyckas, tenderar momentum att lyckas—vilket ger mycket jämnare och mer behaglig avkastning än någon av dem separat.
En viktig kommentar är rebalansering: Trending Value presterar ännu bättre om den rebalanseras månatligen eller kvartalsvis istället för årligen, en insikt som ofta missas av hemmagjorda investerare.
Piotroski F-Score: Fundamentalt fokus genom nio enkla frågor
Stanford-professorn Joseph Piotroski skapade år 2000 en helt annan typ av investeringsstrategi som fokuserar på fundamentala finansiella hälsa snarare än värdering eller momentum. Hans F-Score rangordnar företag enligt nio kriterier indelade i tre kategorier: lönsamhet, finansiell styrka och effektivitet.
Lönsamhetsgruppen kollar huruvida företagets nettovinst är positiv, om kassaflödet från verksamheten är positivt, och om lönsamheten ökar jämfört med året innan. Finansiell styrka-gruppen mäter om företagets balansräkning stärks eller försvagas (genom att kolla forhållandet mellan långfristig och kortfristig skuld, samt om företaget gjort nyemissioner som späder på aktieägare). Effektivitets-gruppen kontrollerar om företagets försäljning wächst snabbare än dess totala kapital, och om marginalerna förbättras.
Varje kriterium ger ett poäng om det uppfylls, totalt 0-9 poäng. Piotroskis egen forskning visade att aktier som erhållit 8-9 poäng presterade betydligt bättre än börsen, medan aktier med låga poäng underprestererade. En testning av F-Score på svenska marknaden mellan 2002–2012 visade en årlig avkastning på 20,56 procent—nästan lika bra som Magic Formula.
Vad som gör F-Score intressant är att det är fundamentalt fokuserat snarare än värderingsfokuserat, vilket gör det komplementärt till andra strategier. En investerare kan kombinera F-Score med värdefilter (dvs. endast köpa högt rankade F-Score aktier som även är billigt värderade) för att få en mycket robust strategi.
Jämförelse av de fyra strategierna
| Strategi | Fokus | Årlig avkastning (backtest) | Komplexitet | Huvudsaklig fördel |
|---|---|---|---|---|
| Magic Formula | Värde + kvalitet (RoC + EY) | 20–24% | Låg (2 nyckeltal) | Väldokumenterad, enkel att förstå |
| Deep Value (Acquirers Multiple) | Enbart värde (EV/EBIT) | 18–21% | Mycket låg (1 nyckeltal) | Extremt enkel, fokuserad |
| Trending Value | Värde + momentum | 21–25% | Medel (flera nyckeltal + momentum) | Jämnare avkastning, mindre volatilitet |
| Piotroski F-Score | Fundamentala hälsa | 20–21% | Låg–Medel (9 binära kriterier) | Fokus på verklig finansiell styrka, komplementärt |
Vad möjliggör dessa strategiers framgång?
Alla fyra strategierna delar en gemensam grundfilosofі: systematisk disciplin slår emotionell investering. Vare sig du använder Magic Formula, Deep Value, Trending Value eller F-Score får du en mekanisk regel att följa. Du undviker att ”cherry-picka” aktier baserat på vad som känns rätt i media, eller att sälja i panik när marknaden sjunker.
Enligt Tobias Carlisle fungerar Deep Value particulärt väl under långsamma, gradvisa återhämtningar från ekonomiska kriser—precis när många investerare ger upp. Trending Value fungerar bäst när marknaderna börjar erkänna värderade företags värde, vilket ofta inträffar många månader innan marknaden överträffar. Piotroski F-Score fungerar särskilt väl för att identificera företag i tillväxtfas som ännu inte är erkända av marknaden.
Ingen av dessa strategier är perfekt varje år—alla har genomlidit underprestation under vissa tidsperioder. Men över tidshorisont på tre år eller längre visar all empirisk forskning att värdeinvestering, om den är disciplinerad och mekanisk, överträffar marknaden konsekvent.