Tecken på att högkonjunkturen har nått sin topp

Börsoro
En konjunktur som vänder från hög- till lågkonjunktur föregås ofta av börsoro. Efter ofta långa uppgångar kommer ofta kortvariga branta fall följt av ytterligare snabba uppgångar för att sedan falla på nytt.

Råvarupriserna
Råvaror och framförallt olja handlas ofta i ett sencykliskt mönster vilket innebär att priserna kan vara höga och fortsätta stiga trots att högkonjunkturen har nått sin topp. Först när lågkonjunkturen är ett faktum kan man ofta se råvarupriserna sjunka.

Konkursrekord
Ökning i antalet konkurser föregår ofta lågkonjunkturen. Företag i branscher med låga marginaler som t.ex. restaurangbranschen är extra känsliga.

Minskat resande
Minskat resande framförallt flyg och affärsresor men även minskade turistresor och reguljär trafik kan ses.

Iögonfallande konsumtion
Högkonjunkturer gör många rika och i slutet av högkonjunkturen ser man ofta iögonfallande konsumtion t.ex. rekordpriser på antikviteter, konst och samlarföremål.

 

 

Höjt prisbasbelopp 2019

Prisbasbeloppet höjs med 1000kr 2019 vilket ger höjda pensioner och bidrag samt sänkta skatter.

Prisbasbeloppet är et fastställt belopp som räknas fram på grundval av ändringarna i det allmänna prisläget med utgångspunkt i förändringen av konsumentprisindex som används bland annat för beräkning av olika bidrag sjukpennings och pensionsnivåer.

Höjningen inför 2019 baseras på prisutvecklingen mellan juni 2017 och juni 2018 som motsvarar en inflationstakt på 2,1 procent.

Det nya prisbasbeloppet innebär att garantipensionen höjs med knappt 200kr i månaden.

Det höjda prisbasbeloppet innebär nu att statlig inkomstskatt tas ut vid månadsinkomster över ca 40 600kr och värnskatt som innebär 25% i statlig skatt tas ut över ca 58 600kr

Med det nya prisbasbeloppet höjs blir högsta möjliga föräldrapenning 989 kr per dag och högsta sjukpenning 791 kr. Bidragsdelen för studenter höjs med 72 kronor och lånedelen med 160 kr per fyraveckors period.

Även den lägsta nivån för fastighetsavgift, spärrbeloppet höjs med 69kr per år till 3176 kronor.

 

Upplevelsen på restaurang

Den som får pengar över när hyra, mat inredning och andra prylar är betalda lägger ofta pengarna på upplevelser som resor, evenemang eller restaurangbesök. Upplevelsen av en restaurang beror naturligtvis mycket på hur vällagad maten är, men det är också en helhetsupplevelse där området, personalen, inredningen och inte minst möblerna spelar roll. Restaurangens utseende, möbler och inredning är ofta det första gästerna ser innan de ens kommer i kontakt med maten eller personalen och ofta kan man redan på möblerna och dukningen avgöra vad det är för typ av restaurang. Om det är ett sunkhak eller en restaurang för fine dining etc.  Miljön, inredningen och möblerna avgör också upplevelsen av restaurangbesöket. Att sitta och avnjuta en middag på läderstolar eller på AZ Design restaurangsoffor, med blänkande vinglas på bordet ger en helt annan upplevelse än om det är slitna bord och stolar med gamla plancher på väggarna.

Sällskapet är naturligtvis också avgörande. Inte bara det egna sällskapet utan även vilka andra som går till restaurangen eller krogen har betydelse för upplevelsen. Kanske man också kan nätverka och knyta kontakter på ställen där man hittar likasinnande eller branschfolk som man kan utbyta affärsamarbeten med.

Så den som driver en restaurang och tycker att den vällagade maten inte lockar tillräckligt många, eller rätt sorts kunder gör klokt i att se över inredningen och utformningen av lokalen. Det kan vara avgörande för besökarnas upplevelse.

 

Låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation

Stora delar av OECD har i dag låg tillväxt, hög arbetslöshet och låg inflation. I flera fall är också statsskulden hög. För att komma till rätta med de ekonomiska problemen bedriver länderna en expansiv penningpolitik. Den inkluderar penning-politiska lättnader som innebär att centralbankerna på olika sätt försöker få ut mer pengar i systemet, företrädesvis genom att köpa statsobligationer. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess.  Den europeiska centralbanken ECB, som länge var tveksam till kvantitativa lättnader, QE, beslutade i slutet av 2014 att köpa statspapper för 60 miljarder euro i månaden. Japan började redan på 1990-talet att trycka mer pengar och den nuvarande premiärministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare. I oktober 2014 utökades programmet till 80 000 miljarder yen.

Trots att USA, Japan och en rad länder inom EU har höga statsskulder kombineras de penningpolitiska lättnaderna med en styrränta på eller nära 0 procent. Syftet är att uppmuntra till konsumtion och investeringar.

År 1936, under den stora depressionen, sammanfattade John Maynard Keynes sina teorier i The General Theory of Employment, Interest and Money. Den brittiske ekonomen hävdade att den uteblivna tillväxten berodde på för låg efterfrågan på varor och tjänster. För att få upp efterfrågan förordade han en expansiv och kontracyklisk finanspolitik, det vill säga att staten, under dåliga år, skulle acceptera ett underskott i budgeten och låna pengar för att bygga exempelvis bostäder och investera i infrastruktur. Det skulle skapa såväl ökad efterfrågan som nya jobb och på så sätt skulle staten undvika djupare nedgångar i ekonomin. Underskotten i statsbudgeten skulle sedan kompenseras med överskott när tiderna var bättre.

John Maynard Keynes teorier visade sig svåra att följa i praktiken, i varje fall fullt ut. USA, stora delar av Europa och Japan har under efterkrigstiden som regel haft tillväxt. Ändå har dessa ekonomier haft underskott i budgeten de flesta åren.

Att låna i dåliga tider är inte svårt. Att ta ut högre skatter och skära i utgifterna i högkonjunktur för att samla i ladorna är desto tuffare. Dels av oro för att sätta käppar i hjulet för uppgången, dels för att besluten är impopulära, något som politiker undviker.

Men det var inte bara svårigheten att göra praktik av teorin som väckte kritik. En del ekonomer hävdade att keynesianism bidrog till att rättfärdiga budgetunderskott, vilket gjorde att politiker fortsatte att spendera, istället för att ta tag i underliggande problem. När flera länder under 1970-talet drabbades av stagflation, recession kombinerat med hög inflation, ifrågasattes Keynes teorier alltmer.

Det gav så småningom upphov till att monetarism, med den amerikanska nationalekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman som förgrundsgestalt, erövrade världen. Monetaristerna är tveksamma till att politiker ska, eller snarare, kan, göra något åt den samhällsekonomiska balansen. De har i stället en stark tro på marknadens förmåga att sköta ekonomin. Om den behöver stabiliseras beror det på att politiker, byråkrater och fackföreningar ingripit och förstört marknadens funktionssätt. Statens uppgift bör istället vara att sträva efter pris-stablitet, för att skapa förutsägbarhet i systemet. Prisstabiliteten skulle upprätthållas genom att kontrollera mängden pengar, för penningmängden ansågs tätt sammanflätad med inflationen.

Även Milton Friedmans teorier visade sig dock vara svåra att följa i praktiken. USA är ett exempel. När USA stod inför en ekonomisk kris sänktes räntan av centralbanken Federal Reserve, Fed. Men sedan höjdes räntan inte tillbaka till de nivåer den låg på före krisen. Även i Europa var räntorna låga.

Sverige har varit duktigare på att praktisera Milton Friedmans teorier. År 2010, efter den stora finanskrisen, var den svenska tillväxten tillbaka, sysselsättningen på väg upp och bankernas utlåning i gång. Fastighetsmarknaden blomstrade och budgeten var i balans. Den 30 juni 2010 höjde Riksbankens direktion, med chefen Stefan Ingves i spetsen, styrräntan med 0,25 procentenheter till 0,5 procent. Den fortsatte sedan att höjas fram till sommaren 2011, upp till 2,0 procent.

–Enligt vår räntebana, så som vi ser det just nu, kommer reporäntan att ligga någonstans mellan 3,5 och 4,0 procent i slutet av 2014, sa Stefan Ingves då.

Beslutet var inte okontroversiellt. Arbetslösheten var fortfarande hög och inflationen låg. Ledamöterna i riksbanksdirektionen var oeniga. Enligt de så kallade ränteduvorna har räntepolitiken stått Sverige dyrt. Enligt dem har räntehöjningarna har stramat åt ekonomin i onödan.

Tillväxtprognoserna justeras ner varje kvartal och Sverige är på väg mot deflation.

Även Milton Friedmans teorier har således visat sig vara svåra att leva efter i praktiken och ifrågasätts allt oftare. Lars Jonung, professor emeritus på Lunds universitet, och flera andra anser att inflationsmålet bör frångås under perioder.

 

Penningpolitiska lättnader och nollränta har samma syfte: att få ut mer pengar i ekonomin. I teorin bör den historiskt låga styrräntan öka företagens villighet att investera, eftersom de kan finansiera sig billigt och därmed snabbt räkna hem investeringarna. Men hur är det i praktiken? Det land där det prövats längst i modern tid är som sagt Japan.

När den glödheta bostads- och fastighetsmarknaden började falla under 1980-talets sista år hotades landets finansiella system. Bankerna stod inför enorma kreditförluster, de största dittills i världshistorien.

Något strukturellt och gediget städjobb gjordes aldrig. I stället för att skriva av kreditförlusterna låg de kvar i banksystemet, som tvingades dra ned utlåningen kraftigt.

I stället försökte centralbanken Bank of Japan stimulera ekonomin med kapitalinjektioner och allt lägre styrränta. Staten uppmanades låna mer pengar, vilket resulterade i att hälften av budgeten lånades upp. Men företagens investeringar förblev låga, hushållen sparade alltmer i stället för att konsumera och BNP-tillväxten har varit låg de senaste 20 åren.

I slutet på 1990-talet sänktes styrräntan till noll, utan att det hjälpte nämnvärt. Den japanska ekonomin befann sig i dvala med låg inflation och låg tillväxt. Japan har i dag en statsskuld på över 240 procent av BNP. En fjärdedel av statens utgifter är räntebetalningar.

För att bryta mönstret lanserade premiärminister Shinzo Abe i december 2012 en ännu mer expansiv finans- och penningpolitik som kombinerat med strukturella reformer kom att kallas Abenomics. Hittills har den inte varit så framgångsrik som förespråkarna hoppades på.

För att inte ruinera landet höjdes i fjol momsen, vilket minskade konsumtionen och fick Japans BNP att sjunka kraftigt. Tillväxten har nu kommit igång igen nu, om än mycket försiktigt.

Samtidigt som Japan tuffade på med nollränta, låg tillväxt och deflation, hamnade USA och Europa i kris. Situationen var inte helt olik den japanska. En kreditbubbla ledde till krasch på bostadsmarknaden följt av kraftigt stigande statsskulder.

Trots att det japanska exemplet på att keynesiansk politik knappast fungerar, så försöker sig USA och Europa nu på samma trick. Amerikanska centralbanken Fed sänkte styrräntan till 0,25 procent redan år 2009 och där har den legat sedan dess. ECB:s styrränta ligger sedan tidigt i höstas på 0,05 procent. Och i slutet på oktober förra året var det alltså Sveriges tur att införa nollränta.

Det finns också de som hävdar att dagens låginflationsmiljö är naturlig. När asiatiska tigrar och andra tillväxtländer, med mycket lägre produktionskostnader, svämmar över världen med varor, är det rimligt att inflationen är låg.

Risken är att hela västvärlden blir ett Japan. Det allvarligaste är att pengarna, trots nollräntan, inte letar sig ut i den verkliga världen. I alla fall inte i den utsträckning som skulle behövas. I stället används de billiga lånen till att spekulera på aktiemarknaden och köpa bostäder – inte till konsumtion av varor och tjänster. Och då ökar risken för en kreditbubbla som till slut spricker.

 

 

Penningpolitiska lättnader skedde redan på 1700-talet

När det inte räcker med att sänka räntan för att stimulera tillväxten använder sig fler och fler länder av kvantitativa lättnader s.k. QE (quantitative easing.)  Men detta är långt ifrån första gången i världshistorien, eller för den delen Sveriges historia som detta sker.

Vi kan gå tillbaka till Sverige på 1700-talet. När Karl XII återvände till Sverige 1715 efter över 15 år av strider hade krigslyckan vänt.  Armén hade halverats och den svenska ekonomin kollapsat. Men Karl XII gjorde ändå upp planer för att erövra Norge. Det fanns dock ett problem. Äventyret skulle kosta 40 miljoner daler silvermynt.

En av få som vid den här tiden ännu hade tilltro till krigarkungens förmåga och en av de första som besökte Karl XII när kungen återvände till Sverige år 1715 var Georg Heinrich von Görtz. Formellt var han hertigdömet -Holstein-Gottorpas utsände vid Karl XII:s hov. Men han var också kungens närmaste rådgivare. I praktiken fungerade han som finansminister och alltiallo.

Georg Heinrich von Görtz föreslog för kungen att man skulle införa nödmynt. Staten tog koppar- och silvermynt från svenska folket och gav dem nödmynt tillbaka. Nödmynten gavs värdet 1 daler, fastän metallvärdet inte var ens i närheten. De konfiskerade silver- och kopparmynten användes av staten för att göra affärer utomlands.

Med modern terminologi: von Görtz ökade penningmängden genom att vad vi idag skulle kalla att starta sedelpressen. Dessutom frångick man den fasta växelkursen, genom att släppa nödmyntens koppling till silver och koppar. Karl XII tyckde det var en genialisk ide och  på kungens begäran präglades därför tio gånger fler nödmynt än vad von Görtz hade föreslagit, 20 miljoner i stället för 2 miljoner. Utan att vara medveten om det genomförde kungen därmed en tidig och mycket primitiv form av penningpolitiska lättnader eller quantitative easing, QE.  Det är precis samma sak som  Europeiska centralbanken, ECB, nu gör.

Tanken var att nödmynten skulle lösas in med riktiga mynt när tiderna blev bättre. De var alltså lån. Men återbetalningen dröjde. Och de mer eller mindre ofrivilliga långivarna tvingades dessutom till en haircut – de fick bara tillbaka hälften.

Snart sköt såväl inflation som arbetslöshet i höjden och en finanskris var ett faktum. Lågkonjunkturen blev lång, mycket lång. Det dröjde ända till 1870-talet innan Sverige uppnådde samma BNP per capita som år 1700.

Kungens stupade år 1718 i norska Halden och slapp uppleva röran. Von Görtz var den som fick skulden för den misslyckade penningpolitiken och dömdes till döden och avrättades året därpå.

Ett annat exempel på metoden är Japan som  på 1990-talet började att trycka mer pengar och den nuvarande premiärministern Shinzo Abe har sedan dess dopat ekonomin ytterligare genom att i oktober 2014 utökades programmet till 80 000 miljarder yen.

Huruvida Fed-chefen Janet Yellens, ECB-chefen Mario Draghis och Riksbankschefen Stefan Ingves penningpolitiska åtgärder blir mer eller mindre lyckade än det som skedde under 1700-talet återstår att se. Lyckligtvis, för de tre centralbankcheferna, är det dock ingen som avrättas för sådant numera.

 

Återbetala CSN-lånet i tid

CSN lånet till studenter är riktigt förmånligt.  Räntan på CSN-lånet är 1 procent under 2015. Den fastställs av regeringen varje år och beräknas på ett genomsnitt av statens upplåningskostnad de senaste tre åren.

Dock får man till skillnad från t.ex. bostadslån  inte göra avdrag för räntan vid deklaration. Det beror på att räntesatsen redan har anpassats till de avdragsregler som finns inom skattesystemet. Det innebär att man betalar in en lägre ränta från början, i stället för att i efterhand få tillbaka pengar på skatten.

Även återbetalningsvillkoren för CSN-lånet är förmånliga. Om du har låg inkomst behöver du också betala tillbaka en mindre del av lånet den perioden.   Men ett tips är att betala i tid. Påminnelseavgiften har 2015 nämligen höjts från 200 kronor till 450 kronor.  För den som är orolig att man ska glömma att betala finns möjlighet till både e-faktura och autogiro som man kan använda sig av.

 

Gamla studenter har i snitt 132 000 kronor att beta av i studieskuld hos CSN.  Det totala utlånade beloppet är 201 miljarder kronor fördelat på 1,5 miljoner låntagare med i snitt 131 754 kronor i skuld, visar CSN:s sammanställning gjord i samband med att årsbeskeden skickas ut.

Högst skuldnivå har Uppsala län och Stockholms län med 147 000 kronor per person. Den lägsta snittskulden, 111 000 kronor, har låntagarna i Jönköpings och Västernorrlands län.

Och skuldsättningen ökar eftersom lånedelen i studiemedlet höjts med cirka 1 000 kronor.

Dollarn stärks mot alla större valutor

Under 2014 och början av 2015 stärktes dollarn mot samtliga större valutor i världen.
Mot ett snitt av utländska valutor nådde dollarn i början av 2015 sin starkaste nivå på 11 år.

När man talar om en stark valuta menar man att man får mer av en annan valuta som har försvagats vid valutaväxling.
En vecka in på 2015 kostar en dollar nu 7.90kr jämfört med ca 6.40kr i början av 2014.

En stark valuta är negativt ur konkurrenssynpunkt för ett lands exportindustri och ett lands turistnäring. Däremot blir det billigare att importera.

På motsvarande sätt är en svag valuta positiv för exportföretag och turistnäring, men negativ för den som vill importera från andra länder med en valuta som blivit starkare.

Bostadsområdet avgörande för trivsel och inkomst

Bostadsområdet som man bor i är ofta avgörande för hela familjelivet.  Om man inte gör ett aktivt val av skola tilldelas barnen en plats i den geografiskt närmast belägna skolan  och det blir också i den närmaste omgivningen man hittar vänner och umgänge.

På vissa platser i Sverige har det blivit segregering då personer med gemensamt ursprung frivilligt eller i brist på alternativ bosatt sig i samma område. Om ett område börjar drabbas av skadegörelse, hög brottslighet eller om skötseln av ett område eftersätts, skapar det ofta ringar på vattnet, och leder till mer skadegörelse, nedskräpning och klotter.

Om ett nedgånget område istället rustas upp, fräshas till och t.ex. nya lekplatser eller grönområden skapas kan istället en positiv trend inledas med nya affärsetableringar, nyinflyttningar och ökad trivsel.

Centric jobbar med klottersanering och andra verksamheter för att skapa en trygg utomhusmiljö vilket motverkar ytterligare skadegörelse.

I statsbudgeten 2013 och 2014 satsades 100 miljoner kronor per år  för att stärka, stimulera och utveckla utanförskapsområden. Stödet fördelades till 15 utsatta stadsdelar i nio kommuner.

De femton stadsdelarna som ingår i satsningen var Tensta och Rinkeby i Stockholm, Ronna och Hovsjö i Södertälje, Araby i Växjö, Gamlegården i Kristianstad, Herrgården och Södra Sofielund i Malmö, Centrum-Öster i Landskrona, Hässleholmen i Borås, Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården i Göteborg samt Kronogården i Trollhättan.

Befolkningsmängden i dessa stadsdelar är  minst 4 000 personer, och med en förvärvsfrekvens som är lägre än 52 procent, och där andelen med långvarigt försörjningsstöd (socialbidrag) är högre än 4,8 procent och behörighet till gymnasieskolans nationella program är lägre än 70 procent.
I fördelningsmodellen har hänsyn tagits till hur stort mottagande av flyktingar som har skett i respektive stadsdel åren 2008-2012.

 

 

Vad är pengar

Sixty Seven

Definitionen av pengar är “ett allmänt accepterat betalningsmedel”. En mer filosofisk definition skulle kunna vara att pengar är en ide om att allt går att byta mot allt annat. Pengar har pekats ut från att vara roten till allt ont till att vara den bästa uppfinningen som gjorts. För mycket av dagens samhälle hade inte fungerat alls utan utvecklingen av pengamarknaden.

Definitionen av pengar är “ett allmänt accepterat betalningsmedel”.  En mer fiosofisk definition skulle kunna vara att pengar är en ide om att allt går att byta mot allt annat. Pengar har pekats ut från att vara roten till allt ont till att vara den bästa uppfinningen som gjorts. För mycket av dagens samhälle hade inte fungerat alls utan utvecklingen av pengamarknaden.

Vi vet inte när eller var pengar uppstod. Man vet att det började med en byteshandel med fasta bytesmedel som t.ex. snäckor och metaller som sedan utvecklades till mynt och sedemera sedlar för att idag främst vara digitala noteringar av skuld och värdetillgångar, en form av virtuella pengar som enbart bibehåller sitt värde så länge majoriteten litar på dess värde.

Och det var också så utvecklingen av pengar började. Som ett mätinstrument för skuld.  Redan på 3000-talet f.k.  i  mesopotamien antecknade man på lertavlor vad folk var skyldiga varandra, en form av kreditpengar.

Det första myntet man känner till är från kung krösus av Lydiens rike i västra turkiet år 625 f.k. och var gjort av elektrum en naturligt förekommande metall som är en legering av guld och silver. De första guldmynten är från 550 f.kr. För att underlätta flervägs byteshandel började man massproducera en form av betalningsmedel, s.k. värdemynt. Deras värde motsvarande dess metallvärde.

Efter hand har metallvärdet återgått till förtroende. När metallmynten kunde väga upp mot 20kg blev systemet inte lika smidigt längre. Man började då med ett system där man kunde växla in sina metallmynt mot papperskvitton som angav metallvärdet som man lämnat in.

Istället för att gå och lösa ut sin metall vid varje handelstillfälle lämnade man över värdekvittot som angav vilket metallvärde man förfogade över. Och istället för att växla metallerna direkt började man växla dessa kvitton med varandra. De första bankirerna var alltså guldsmeder som började förvara guld och andra metaller åt sina kunder. Efter hand fick kvittona eller banksedlarna standardiserade former och fasta valörer och olika säkerhetsstämplar och orneringsmönster. Världens första standardiserade banksedlar började alltså tillverkas i Sverige i slutet av 1600-talet av Stockholms banco. Men man kunde hela tiden gå och begära ut sin metall.

1:a världskriget krävde dock mer pengar än vad ländernas statskassor hade tillgång till. Man började trycka mer pengar för att kunna finansiera ländernas armeer. Mer pengar än vad man hade teckning för. Detta skapade hyperinflation.

Efter andra världskriget kopplades alla större valutor till dollarn som kopplades till guldet. 1968 frikopplades dock dollarn från guldet. Sedan dess kan pengar tillverkas utan att det finns något reelt värde bakom.

Ett lands centralbank svarar för pengarnas värde och tillverkar sedlar och mynt.

De flesta pengar skapas som krediter och bygger på att alla har förtroende att dessa kan användas som betalningsmedel.

Under de senaste 100 åren har vi sett en kraftig ökning av kreditvolymen. Det ökar riskerna för finansiell obalans. De svenska bankerna behöver t.ex. enbart ha 10% av det de lånar ut som eget kapital. Man räknar med att bara en liten del av pengarna ska vara i omlopp samtidigt.

För att pengainjektioner inte ska urholka förtroendet för pengarnas värde används reporäntan som verktyg för att balansera pengaproduktionen.

Genom att ändra räntan kan man ändra efterfrågan på krediter. Hög ränta ger lägre efterfrågan och därmed mindre produktion av pengar. Ett lands riksbank  bestämmer räntan, priset på lånen eller med andra ord priset på pengar.

Riksbankens reporäntan är riktsnöret för alla räntor. Reporäntan är det som privata banker betalar för att låna från riksbanken. Reporäntan påverkar i sin tur andra räntor i samhället.

Under 1980-talet tog universalbanker form och bankerna avreglerades. Bankerna började också tjäna pengar på valutaväxling, värdepappershandel och utveckling av finansiella instrument.

Utöver det så lånar bankerna pengar mellan varandra. Den ränta bankerna i Sverige betalar sinsemellan, interbankräntan eller stiborräntan bestäms kl. 11 varje dag av sveriges fem största banker.

Över natten kan bankerna sedan placera den återstende pengabufferten hos riksbanken alternativt låna pengar av riksbanken över natten. Genom snabba lån bankerna emellan kan de ytterligare tjäna pengar på krediterna utan att frångå kravet på att ha 10% av krediterna i likvida medel.

PIGS-ländernas skulder större än redovisat

Att de stora skulderna i länderna i södra europa är ett problem är allmänt känt. Men faktum är att de ekonomiska problemen i många fall är värre än redovisat, vilket IMF-ekonomen Timothy C. Irwin uppmärksammade i en studie publicerad i april 2012, men som det talats väldigt lite om.

Lån som inte behöver tas upp i statens balansräkning
Genom att ta över pensionsåtaganden för offentliga eller privata företag kan länder låna dolt då framtida pensioner inte räknas som skuld i balansräkningen. T.ex. har Portugal  så sent som i december 2011 tagit emot 6 miljarder euro från fyra av landets största banker mot att den tog över en del av bankernas pensionsåtaganden. Detta som ett led i målet att nå ett bugdetunderskott på max 5.9 procent av BNP. Året innan gjorde man en liknande affär med bolaget Portugal Telecom. Allt utan att dessa skulder redovisas som statens skuld.

Ett annat sätt är att låna pengar genom s.k. swappar som bland annat används för att växla ränteflöden i olika valutor. I ett normalt swap-kontrakt ska det förväntade nuvärdet av de betalningsflöden som utbyts mellan två parter uppgå till samma summa, varför ingen skuld uppstår. Men genom att manipulera de växelkurser som används i kontrakten går det i praktiken att skapa ett lån. Detta lån klassas dock som ett derivat och behöver inte tas upp i en stats balansräkning.
Strategin har bland annat använts av Grekland som med hjälp av den amerikanska storbanken Goldman Sachs dolde 5,3 miljarder euro i skulder, motsvarande 2,3 procent av landets BNP under åren 2001-2007.

Värdepapperisera framtida intäkter
Länder kan få tillfälliga tillskott till statskassan genom att värdepapperisera framtida intäkter. Det vill säga de ger ut värdepapper där betalningarna garanteras av vinster från någon statlig verksamhet. Grekland har exempelvis gjort värdepapper av av allt från lotteriintäkter till flygtrafikavgifter och EU-stöd medan Portugal värdepapperiserat skattefodringar.
Detta ger ett tillfälligt tillskott till statskassan, men berövar länderna framtida intäkter.

Outsourca offentliga investeringar eller lägga kostnader i dotterbolag 
Genom att låta privata bolag genomföra investeringar i infrastruktur, så kallade koncessioner, och låta bolagen få betalt från projektens kassaflöden, exempelvis tullar från en väg. Detta har visat sig minska underskotten på kort sikt, men  på längre sikt har underskotten ökat mer än vad som hade varit fallet om staten själv hade finansierat projekten och tagit andra intäkter. Metoden är vanlig i Chile men har även använts i Europa.

Ett alternativ är att regeringen utför investeringar via olika former av dotterbolag som inte ingår i räkenskaperna. I den grekiska redovisningen ingick t.ex. tidigare inte en del buss- och järnvägsbolag.  När EU:s statistikmyndighet Eurostat sedan klassade om tillgången ökade Greklands skuld med 18,2 miljarder euro, motsvarande 7,8 procent av BNP.
Ett annat exempel är Irländska Nama, som är en sorts skräpbank dit bankernas problemfyllda fastighetstillgångar sålts till rabatterade priser i utbyte mot statsgaranterade obligationer. Genom att Nama delvis ägs av irländska banker bidrar konstruktionen inte till att höja Irlands skuld.
Även tyska finansdepartementet har argumenterat för att dess bankstödsenhet, Erste abwicklungsanstalt ska klassas som att den står utanför regeringen, men det har underkänts av Eurostat.