Förfalskad enkrona. Vår horkarl till kung

 

Minst två förfalskade enkronor har hittats i Sverige där texten Karl XVI Gustaf har bytts ut mot texten vår horkarl till kung. Det ena hittades av Karin Mattson 72 i Piteå och det andra av Ann-Marie 66 i Stockholmsområdet. Antagligen finns det flera i cirkulation då de inte är lätta att upptäcka.  Mårten Gomer, teknisk expert på Riksbanken konstaterar att det liknar ett riktigt mynt – så när som på textraden.

Syftet med förfaskningarna är antagligen inte att bli rik, utan istället att väcka debatt, ett konstnärligt projekt eller bara som en kul grej.

Ett sätt att göra förfaskningen är att göra en gjutform som man ristar in ett negativ av myntet i men det är inte en enkel process.

 

 

 

Orsaker till fördröjning av bostadskraschen.

Efter 15 års kraftiga prisuppgångar på bostäder, bostadsrätter och villor kanske bostadsbubblan håller på att spricka även i Sverige.  Historiskt vet vi att fastighetspriser långsiktigt aldrig kan växa snabbare än ekonomin. Däremot vet vi också att felprissättningar och spekulationsbubblor kan pågå i många år. Nu har vi haft en mycket snabbare prisutveckling på bostäder än ekonomin under väldigt många år. Att korrigeringen kommer vet vi, men när?
Anledningen till att nedgången i pris för bostäder 2009  blev så måttlig jämfört med många andra länder beror bl.a. på att fastighetsskatten tagits bort och ersatts av en lägre kommunal avgift, ränteavdraget ligger kvar samt att  räntan sänkts.  Men räntan kommer naturligtvis att höjas till en mer normal nivå och även troligt att även andra subventioner kommer att tas bort.
För bostadsrätter skulle effekten bli ännu kraftigare eftersom även många bostadsrättsföreningar är högt belånade och behöver höja avgiften när räntan stiger. Bostadsrättsinnehavarna kommer då att få både höjd avgift och höjd ränta på sina privata lån.
Ändå hör man sällan personer i media uttala sig om att man förväntar att priset på bostäder kommer att sjunka. Det kan naturligtvis bero på att det är personer från staten, banker eller fastighetsbyråer som uttalar sig, och alla dessa tjänar på att priserna drivs upp och en hög omsättning på bostäderna, eftersom då kommer fler lån att behövas ta samt att större belopp betalas in i lagfartsavgift samt mäklararvoden.

Det man lutar sig mot när man prognostiserar för stigande bostadspriser  är den s.k. bostadsbristen  och till sist är det naturligtvis tillgång och efterfrågan som sätter priset, även om efterfrågan blåses upp av låga räntor skyhög belåning.

Någon egentlig bostadsbrist finns dock  inte. Befintlig bostadsyta i förhållande till antalet innevånare är mer än tillräckligt. Däremot finns det mycket stora svårigheter att i den befintliga strukturen få tag på de bostäder som många vill flytta till.

Politikerna är  intresserade av att behålla denna brist på eftertrakade bostäder.  Det är en av anledningarna till att utbudet av attraktiva bostäder inte ökat i takt med efterfrågan. Man måste nämligen, inte bara äga mark, utan också få byggnadslov för att få bygga. Och det är politikerna som bestämmer var och hur du får bygga. Genom att förhindra och ransonera byggloven har politikerna lyckats bevara bostadsbristen och fått priserna att skena. Man påstår att det är brist på mark men det som det  är brist på är byggrätter. Därför har byggrätter fått ett eget pris. Och politikerna har upptäckt att de kan skapa ekonomiskt värde ur sitt givande av bygglov. T.ex. när man planerar att bygga sportarenor i Stockholm säljer man byggrätter separat och använder pengarna till arenor.  Det börjar likna utförsäljningen av frekvenstilldelningar för telekombolagen som hölls på 90-talet  då politikerna ville vara med och tjäna pengar på telekombolagen och dess kunder genom att ta ut avgifter för rätten att driva mobiltelefoni. Man sålde så kallade frekvenstilldelningar i stora auktioner och telekombolagen bjöd över varandra med lånade pengar.

Det blev inledningen till telekom-bubblans krasch.  När politikerna kliver in för att kapa åt sig vinster ur en prisbubbla blir det ofta inledningen på kraschen.

Den största kandidaten för bostadsbubblans förintelse är nog ändå de kommande räntehöjningarna och de åtstramningar av lånemarknaden som kommer i dess spår. Det leder till inledande prisfall, som sedan leder till ökade krav på amorteringar och lägre belåningsgrad. Det är så att om priserna stiger tycks alla, inklusive kreditgivarna, räkna med fortsatt prisstegring och därmed blir en hög belåning reducerad automatiskt. Och tvärt om när priserna faller måste man räkna med ytterligare prisfall och därför sänks belåningsgraden i förväg, så att prisfallet fortsätter.
Redan nu är det förslag på att minska den andel av köpesumman som får finansieras med bottenlån till låg ränta till någonstans mellan 70-85%.  Och i EU finns ett förslag på ner mot 40%.  Då skulle bankerna få bråttom att minska sin exponering mot bostadssektorn. Marginalerna, som är mycket små i dag, skulle höjas och belåningsgraderna sänkas. Det skulle inte bara gälla nya lån, utan gamla låntagare skulle tvingas betala högre räntor och börja amortera. Då börjar lavinen.

Skatta eller inte för ersättning eller gåva

Gåvoskatten i Sverige är borttagen, så man behöver inte skatta för gåvor.  Dock är gåvor från ens arbetsgivare skattepliktiga. Under vissa förutsättningar är jul-, jubileums- och minnesgåvor skattefria. Skattefriheten gäller inte för kontanta medel men presentkort som inte kan bytas mot pengar är skattefri och inte överstiger ett visst belopp, t.ex. 450kr för en julgåva. (2009)

Om man får en ersättning för arbete är det däremot skattepliktigt. Ibland kan gränsdragningen mellan en ersättning och en gåva vara svår att dra. T.ex. när en bloggare erbjuds produkter, med förhoppning om att produktens varumärke ska exponeras är det att betrakta som ersättning då bloggaren utför ett arbete när de skriver om produkterna.

Enligt Skatteverket finns det vissa undantag. En enstaka gåva som inte är värd mer än 225 kronor behöver man inte ta upp, men om ett företag regelbundet skickar produkter som var för sig inte är värd det beloppet måste det tas upp. Om man tagit emot produkter som man orimligen kan använda så är även det undantag och behöver inte beskattas.

Även om bloggaren inte skriver om produkten så kan det bli diskussioner.

Om däremot en bloggare blir bjuden på en fest eller en aktieägare att bli bjuden på en måltid på en bolagsstämma är det att betrakta som en gåva, då ingen motprestation förväntas.

Det centrala är om mottagaren förväntas utföra något arbete. Då är gåvan inte längre bara en gåva utan en ersättning för utfört arbete. Gåvan är då att betrakta som på samma sätt som om det överlämnas pengar.

Den andra frågan är om t.ex. en bloggare som tar emot en gåva har sin blogg för att tjäna pengar på den, då är det näringsverksamhet. Då kommer Skatteverket att mer självklart betrakta gåvan som ersättning.

Om bloggens syfte i första hand inte är att tjäna pengar, är det inte lika självklart att gåvan ska betraktas som inkomst.

Men ges gåvan som tack för att även denna privatbloggare har skrivit något hamnar gåvan i ett annat läge. Särskilt om detta har avtalats i förväg. Då är gåvan ersättning för ett utfört arbete och bloggaren ska deklarera värdet som inkomst av hobby.

Om en gåva räknas som ersättning ska värdet av den tas upp till marknadsvärdet. Den som t.ex. får en exklusiv resa eller märkesvaror  bör se upp. Om dessa betraktas som en ersättning och ska beskattas kan det bli dyrt då  värdet räknas till marknadspris.

Slut på återhämtningen

Oron för en ny snar konjunkturnedgång växer på marknaden. En bidragande orsak kan vara att risken för överhettning har ökat i Kina.

Under finanskrisens svartaste dagar hösten 2008 jämfördes ofta krisen med depressionåren på 1930-talet. I dag kan man konstatera att återhämtningen har varit mycket snabbare (se figur 1 till 3) framför allt som en följd av att politiker och centralbanker har varit snabbt ute med stora finans- och penningpolitiska stimulanser.

Men kan denna snabba återhämtning som setts 2009 vara stabil? Kan konjunkturkurvan hålla fast vid V -formen eller inväntar vi ett bakslag, det vill säga blir det ett W-format.

En färsk enkät med investerare på obligationsmarknaden, som Handelsbankens analytiker har låtit göra, visar att pessimismen nu börjar sprida sig. I november var det 29 procent som trodde på en V-formad återhämtning. Nu är andelen nästan halverad till 15 procent.

Däremot är det nu mer än var fjärde, 26 procent, som tror på ett W-format konjunkturförlopp, mot 15 procent för ett halvår sedan.

Den ökade osäkerheten om konjunkturen kan också avläsas på råvarumarknaderna. I februari sjönk Swedbanks råvaruindex med 3,6 procent, med metallpriserna i spetsen. Bankens analytiker förklarar prisfallet med en ökad oro för hack i det kinesiska maskineriet.

Risken för överhettning i den kinesiska ekonomin blir nämligen allt större. I februari ökade inflationen och huspriserna kraftigt. Samtidigt visar emellertid signalerna från den politiska ledningen i Peking på en stor tvekan inför att kyla ned konjunkturen, enligt Handelsbankens makroanalytiker.

aktiemarknaden

industriproduktionen

världshandeln

Om Acta Kapitalförvaltnings valutaindexobligation utgiven av Lehman Brothers

Ca 3 300 svenska småsparare och 100 företag investerade mellan 2006 och 2008 i Acta Kapitalförvaltnings valutaindexobligation, baserad på en obligation utgiven av Lehman Brothers.

Kunderna betalade i förskott avgifter för courtage och räntor, runt 50 000 kronor, och lånade därutöver i snitt 350 000 kronor av den isländska banken Kaupthing.

Lånet finansierade obligationen, som också var kundernas enda säkerhet. I september 2008, då Lehman Brothers gick i konkurs förlorade obligationen sitt värde men lånet kvarstår. Och den 12 mars 2010 ska lånen betalas tillbaka.

Det har med tiden uppdagats att många av bolagets kunder aldrig förstod att de i samband med investeringen tog ett lån. Andra hävdar att de av rådgivaren förmåtts tro att risken att förlora de lånade pengarna varit obefintlig.

Detta har gjort norska Acta Kapitalförvaltning till ett av finanssektorn mest kritiserade bolag, föremål för utredningar hos såväl Finansinspektionen, norska Kredittilsynet och Konsumentverket som hos Allmänna Reklamationsnämnden och Ekobrottsmyndigheten.

Allmänna reklamationsnämnden har granskat de klagomål som inkommit från Acta-kunder. Slutsatsen från juristerna på ARN är att Acta inte är skadeståndsskyldigt, ett besked som kom först den 5 mars 2010.

Acta har löpande försäkrat kunderna om att bolagets jurister arbetat för en lösning. I februari, samtidigt som inkassoföretaget Lindorff för Kaupthings räkning skickade ut sina första inkassobrev, kom ett förslag till förlikning.

Kunderna erbjöds en skuldreducering på 40 procent mot att de samtidigt avsäger sig alla rättigheter att rikta skadeståndskrav mot såväl Acta som Kaupting. Den 10 mars 2010 måste kunderna ha meddelat Acta sitt beslut.


Räntebärande papper

Grundprincipen för räntemarknaden är att låntagaren (exempelvis ett företag) emmiterar (ger ut) ett skuldebrev som köps av långivaren (exempelvis en privatperson eller en institution med överskottslikviditet. Kreditmarknaden brukar i allmänhet delas upp i två separata delar. I den ena delen, penningmarknaden, klassas instrument med en relativt kort löptid (kortare än ett år). Instrument med längre löptid än ett år tillfaller kategorin obligationsmarknaden.

Svenska staten är den enskilt största aktören på både penning och obligationsmarknaden. Statens budgetunderskott har medfört att statens efterfrågan på krediter växt dramatiskt och staten är idag den största låntagaren på både penning- och obligationsmarknaden. På obligationsmarknaden mättas statens kapitalbehov av riksgälden som aggerar emittent (utgivare).

Räntorna på penningmarknaden, på dagslån och på de allra kortaste instrumenten, såsom statsskuldväxlar, sätts av riksbanken (Sveriges centralbank). Eftersom riksbanken bestämmer den reporänta (styrränta) som motsvarar bankernas upplåningskostnad från riksbanken kan centralbanken på detta sätt påverka de flesta andra räntor i systemet. Styrräntan påverkar räntorna på den korta penningmarknaden, som i sin tur tenderar att starkt påverka exempelvis de rörliga bolåneräntorna.

Vad gäller obligationsräntorna sätter marknaden dem. Riksbanken kan också påverka men bara genom indirekta åtgärder. Obligationsräntorna styr de bundna bolåneräntorna. I de flesta fall har obligationer en i förväg fastställd nominell ränta och löptid. Obligationer ges i allmänhet ut av svenska staten och av stora företag.

Det finns dock en kreditrisk förknippad med företagscertifikat, d.v.s. en risk för att det företag som gett ut certifikatet inte klarar att betala tillbaka sitt lån i framtiden. Ytterligare en risk är att en eventuell försäljning av certifikatet före löptidens slut kan ge upphov till förlust om marknadspriset för certifikatet har sjunkit sedan köpet.

Den svenska bankkrisen 1987-1993

När vi i slutet av 00-talet upplevde en ny bankkris var det naturligt att blicka tillbaka till den svenska bankkrisen som pågick 1987-1993. Idag står det helt klart att såväl dåvarande Gota banks som Nordeas och sparbankernas bokföring under den senare delen av 80-talet och början av 90-talet måste betraktas som rena falsarier. Trots detta har ingen ställts till ansvar. Myndigheter och politiker har t.o.m. hjälpt till att dölja bankers bokföringsbedrägerier genom att underlåta att jämföra bokföringen med det faktiska resultatet. Inte heller meddelade man riksdagen när krisbankernas obestånd inträffade.

Faktum är att dåvarande Gotabanken och Nordbanken befanns vara konkursmässiga per den 1 februari 1990. Från och med det datumet kunde dessa banker inte uppfylla den lagstadgade kapitaltäckningsgraden. Men istället för att gå i konkurs, sade man upp redan beviljade krediter och bankgarantier för 60 000 friska företag. Även för kunder som skött betalningarna klanderfritt. Detta orsakade en konkursvåg bland företag i Sverige och bankkrisen spred sig till resten av samhället.

Läs mer i boken Från bankkris till börskris av Mats Lönnerblad.

Inflation

De flesta känner säkert till att inflation handlar om stigande priser. Men alla prisökningar är inte inflation. Vissa varor stiger i pris för att de blir svårare att få tag på. Exempelvis kan oljepriset stiga i takt med att oljereserverna blir allt knappare. Sådana prisökningar brukar kallas för relativprisförändringar och är alltså inte inflation. För att vi ska tala om inflation ska det vara en ökning av den allmänna prisnivån, det vill säga alla priser i ekonomin ska öka.

Att oljepriset stiger kan bero på att oljan blir en allt knappare resurs, men det kan också vara en del av en allmän prisuppgång och kan således vara en del av en inflationsprocess. Man kan alltså säga att en konsekvens av inflationen är att priset på enskilda varor och tjänster stiger. Men man kan inte titta på hur ett enskilt pris förändras för att avgöra om det är inflation eller om det är förändrade relativpriser.

Man brukar också skilja på engångshöjningar av den allmänna prisnivån och inflation. Om regeringen höjer momsen kommer priserna att stiga. Men vad händer med den allmänna prisnivån? Om det enda som inträffar är att regeringen höjer momsen kommer den allmänna prisnivån att stiga från en nivå till en annan, för att därefter ligga still. En höjning av momssatsen ger alltså upphov till en engångshöjning av den allmänna prisnivån. Men momshöjningen leder inte till att priserna fortsätter att stiga. Man brukar därför inte kalla effekterna av en sådan höjning av momsen för inflation. För att det ska vara inflation ska ökningstakten i den allmänna prisnivån förändras.

Hur uppstår inflation?

Inflation kan uppstå på flera sätt. Ett är om en centralbank tillhandahåller för stora mängder pengar. Då stiger priserna och pengarnas värde urholkas.  De mest kända exemplen på tider med väldigt hög inflation, så kallad hyperinflation, kännetecknas också av att centralbanker minskat pengarnas värde genom att trycka för stora mängder sedlar.

Ett annat sätt som inflation kan uppstå på är om folk vill köpa fler varor och tjänster än vad företagen kan producera. Ytterligare ett sätt är om kostnaderna för att producera varor och tjänster stiger. Detta kan till exempel bero på att lönerna har stigit. Företagen kan då behöva höja priserna som kompensation för stigande produktionskostnader. Inflation kan också uppstå om företag och hushåll tror att allt ska bli dyrare. Anställda kräver högre löner för att kunna köpa lika mycket i framtiden. Arbetsgivarna kanske också lättare går med på att höja lönerna. De ser ju möjligheter att höja sina priser. Förväntningar om högre inflation kan alltså bli självuppfyllande.

 

Zombieekonomi

En zombie är enligt definitionen en individ vars sinne behärskas av en annan, eller vars viljeförmåga helt försvunnit. Ofta kanske vi tänker på zombies som några blodtörstiga sömngångare som utan att kunna styra över sig själva attackerar andra individer.

Men faktum är att banker, företag, regeringar och konsumenter i en dålig ekonomisk ställning också riskerar att bli en form av zombies, i den meningen att de förlorat förmågan att agera fritt eller att agera normalt.

Dessa ekonomiska zombies skapar tillsammans en ond cirkel som riskerar att motverka en ekonmisk återhämtning.

Många stater befinner sig i ett ekonomiskt zombieliknande tillstånd. Stora budgetunderskott begränsar regeringars möjligheter att kunna stimulera ekonomin.

Begreppet zombies användes om amerikanska banker redan 1987. De beskrevs som levande döda eftersom de hölls vid liv med hjälp av statligt stöd men utan att kunna agera normalt.  Efter en bankkris behöver bankerna bygga upp sina egna balansräkningar och har under denna process reducerade möjligheter att fungera som kreditgivare.

Många konsumenter har genom fallande tillgångspriser och en hög skuldsättningsgrad sämre möjligheter att behålla sin konsumtionsnivå. En kombination av hög bostadsbelåning och fallande huspriser riskerar många att bli stående med lån som är större än bostadens värde. De kan inte flytta utan att bli skuldsatta till en nivå högre än deras tillgångar och de kan vid en situation med stigande räntor kanske inte heller bo kvar då låneräntor och levnadskostnader riskerar att överstiga inkomsterna.

Faktum är att de flesta som sitter i förortens radhus redan är zombies.

Byt högkostnadsskyddet mot rimlighetskostnadsskydd vid sjukdom

Högkostnadsskyddet innebär att den som utnyttjar sjukvården, förutom att varje läkarbesök samt mediciner är kraftigt reducerade, jämfört med vad de egentligen kostar, att patienten betalar ett maxbelopp i patientavgifter under ett år. När patienten uppnått maxbeloppet får denna ett frikort som ger rätt till kostnadsfri vård.

Högkostnadsskyddet innebär alltså att man inte behöver betala mer än ett visst belopp i patientavgifter under ett år.

Till patientavgifter räknas både de avgifter du betalar hos landstingets mottagningar och avgifter hos de privata vårdgivare som har avtal med landstinget. Även besök hos andra landsting kan räknas in.

Om du söker vård i annat landsting ingår även dessa patientavgifter i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet gäller i hela landet. Det betyder att du kan få stämplar i ditt högkostnadskort och att frikortet gäller i alla andra landsting. Avgifterna i andra landsting regleras av respektive landstings bestämmelser.
Högkostnadsbelopp

* Öppen sjukvård, sjukvårdande behandling och viss tandvård: 900 kronor
* Läkemedel: 1 800 kronor
* Tekniska hjälpmedel: 2 000 kronor
* Sjukresor: 1 400 kronor

Detta innebär att många snabbt kommer över dessa belopp, vilket naturligtvis blir en stor kostnad för den offentliga sektorn. Speciellt kostnaden för läkemedel blir i många fall extremt hög, då läkemedelsföretagen kan sätta i princip vilket pris de vill på en medicin.
Rimligare vore att införa ett rimlighetskostnadsskydd vid sjukdom. Det skulle t.ex. kunna vara att den offentliga sektorn betalar kostnader mellan 2000kr och 200 000kr per år. Den övre gränsen skulle kunna variera beroende på om sjukdomen kan motverkas genom en alternativ livsstil, t.ex. genom undvika rökning eller övervikt, eller genom en ändrad kosthållning. I dessa fall skulle den övre gränsen vara lägre om patienten inte genomför den önskade förändringen, alternativt att man i dessa fall betalar en viss procent av kostnaden på hela beloppet, förslagsvis 20 procent.

En medicin som skulle beröras av en sådan förändring är medicinen för personer med pku, en sjukdom som även utan medicin kan vara symptomfri med en speciell kosthållning.

Många skulle naturligtvis tycka att en sådan förändring skulle vara inhuman, men faktum är att genom att t.ex. lägga de inbesparade pengar på bistånd till andra länder skulle väldigt många människoliv istället kunna räddas eller göras drägligare. I ett annat land. Så frågan är vad som är mest humant.