Ett givet råd när det gäller placeringar i aktier är att köpa billigt och sälja dyrt. I praktiken lyckas gemene man inte så bra med detta utan många gör det motsatta. Och det finns ingen som alltid prickar in bottnarna och topparna rätt.  För att minska risken och öka avkastningspotentialen i sin portfölj kan man tillämpa rebalansering. Det innebär att man säljer av delar de tillgångar som utvecklats bäst och köper tillgångar som haft sämre utveckling.

Om en aktie eller annan investering i en portfölj stiger mycket i värde kommer värdet på den tillgången motsvara en större andel av portföljens värde än vad den gjorde från början. Det innebär att balansen i portföljen mellan olika tillgångar kanske inte är lika jämn som man önskar och som den var från början.  Detta gäller inte minst portföljer som består av flera olika tillgångsslag t.ex. aktier och räntebärande papper.

Genom att rebalansera, d.v.s. sälja av den tillgång som har växt till en för stor andel av portföljens värde minskar risknivån och portföljens avkastningsmål på kort och lång sikt tillgodoses. Praktiskt gör man så att man enligt förutbestämda riktlinjer säljer av tillgångar som utvecklats starkt och köper mer av de som utvecklats svagt. Under förutsättning att man fortfarande har samma grundsyn på bolaget.

Det är viktigt att man i förväg bestämmer hur ofta en rebalansering ska ske, t.ex. en gång per år och att man håller sig till de uppsatta tidpunkterna.

Det kan säkert kännas svårt att sälja en tillgång som är i en stigande trend, speciellt om den fortsätter att stiga efter att man sålt, men på lång sikt minskar man risken för att drabbas av uppblåsta värderingsbubblor som sedan spricker. Alternativt kan man rebalansera när de olika tillgångarna har nått vissa nivåer. Om en portfölj består av 60 procent aktiefonder och 40 procent räntefonder kan man göra en rebalansering t.ex. när respektive tillgångsslag har avvikit med 20 procentenheter från den initiala fördelningen.