Räntereduktion, även kallat ränteavdrag, innebär att den som lånar pengar får dra av 30% av ränteutgifterna mot annan inkomst när skatten ska betalas. Avdragseffekten på underskottsavdrag för t.ex. låneräntor är 30 procent. Varje tusenlapp i ränta kostar därmed normalt 700 kr efter skatt.

Ränteutgifter är alltid avdragsgilla. Däremot får bara den del av årets sammanlagda förvaltningsutgifter som överstiger 1 000 kr dras av. Det är därför viktigt att skilja på skuldränta och förvaltningsutgifter.

Om kapitalunderskottet är mer än 100 000 kr blir avdragseffekten 21 procent på den del som överstiger 100 000 kr enligt reglerna för avdragsbegränsning.  Alla ränteutgifter slås ihop i inkomstslaget kapital. Ränteutgifter i en firma tas dock upp i inkomstslaget näringsverksamhet. För bolag finns en begränsning för räntor mellan företag i intressegemenskap.

Som ränta räknas:

Ränta och avgift på byggnadskreditiv när den skattskyldige är låntagare.

Avbetalningsränta.

Checkräkningskredit.

Kostnad för förtidslösen av lån, s.k. räntekompensation.

Kredittillägg.

Det som däremot inte räknas som ränta utan som förvaltningsutgifter är:

Aviseringsavgift för lån.

Avbetalningstillägg och expeditionskostnad vid avbetalningsköp och lån.

Kontokortsavgift.

Garantiavgift till bank för förmedlingslån eller notariatlån.

Avgifter som  varken är avdragsgilla som ränta eller förvaltningsutgifter:

Låneuppläggningskostnad. (T.ex JAK-avgift)

Kostnad för pantbrev och gravationsbevis.

Ränta på studielån via CSN. (Studiemedelsavgift )

Kostnad för kreditundersökning.

Bankgarantiavgift.

Räntegarantiavgift.

Ränta som har lagts till skulden.

Har ränta betalats i förskott, medges inte avdrag för den del av räntan som avser tiden efter den 31 januari året efter inkomståret.