inkomsten

Datorhandel, högfrekvent handel, algoritmhandel och robothandel är olika namn för högfrekvent handel på börsen. Huvudsakligen handlar det om market making och arbitrage. En market maker utställer priser, och tjänar pengar på skillnaden mellan köp- och säljkurs. En arbitragör ­köper och säljer samma eller likartade värdepapper på två marknader och låser på så sätt in en liten prisskillnad. De två verksamheterna flyter ofta in i varandra utan tydliga gränser. För en arbitragör gäller det att vara så snabb som möjligt – ­annars kommer någon annan att ­göra affären i stället. En market ­maker måste vara lika snabb, annars blir han eller hon ­utnyttjad av arbitragören. Vinstmarginalerna är små – ofta i storleksordningen hundradels procent.

Arbitrage har alltid handlat om att snabbt flytta och behandla ­information. Fram till 1800-talet ­användes brevduvor och beridna ­kurirer. Så småningom kom ång­båten, telegrafen och telefonen. De första bärbara datorerna började ­användas för arbitrage på 1970-talets golvhandel i USA. Varje gång ny teknik har tagits i bruk har äldre, långsammare konkurrenter gått i taket och krävt förbud och reglering. Och med snabbare datorer så har antalet postitioner som kan tas ökat markant, därav namnet högfrekvenhandel.

Högfrekvenshandeln har fått skulden för att fungera som en förstärkare av  kurssvängningar och därmed skapa en mer volatil börs. Kritiker harockså hävdat att robothandlare lägger snabba orders som snabbt dras tillbaka när någon vill handla och att kurserna därmed skulle manipuleras.

Men förespråkarna hävadar att så inte alls är fallet och att man inte kan skylla de stora kurssvängningarna på robothandeln.

Det finns heller inga konkreta bevis för att robothandlarna manipulerar kurserna eller ägnar sig åt olaglig ”frontrunning”, det vill säga att man med lägger in och tar bort ordrar för att rigga en kurs som man själv vill ha.

Försvararna för robothandeln säger att den gjuter olja i maskineriet. Motståndarna säger att den kastar grus i maskineriet.

Den dyraste investeringen för en robothandlare är själva programmeringen – att skapa en egen algoritm för automatisk högfrekvenshandel som kan kosta flera miljoner kronor. Själva datorn kanske kostar  100 000 kronor och medlemskapet på börsen mindre än 50 000 kronor per år.

Robothandeln på Stockholmsbörsen började i liten skala efter att börsen 2009 installerade större och snabbare datorer i Stockholm. Samtidigt tog man bort kravet på att bara köpa och sälja hela börsposter, alltså 100-200 aktier, och tillät hur små ordrar som helst.

En annan förändring som bäddade för robothandeln var att spreaden, det vill säga skillnaden mellan köp och säljkurs sänktes till 5 öre för aktier under 100 kronor och till 10 öre för aktier över 100 kronor. Det gynnar robothandeln som blixtsnabbt kan jobba med så små prisskillnader.

Högfrekvenshandlarna har sina datorer i börsens datahall för att ha så korta sladdar som möjligt och tjäna mikrosekunder på det. 2011 var mellan Mellan 15-20 robothandlare aktiva på Stockholmsbörsen bl.a. världens största högfrekvensfirmor Getco, Spire Europe, Citadel, IMC Trading, Optiver, Knight capital, International algorithmic Trading och Flow traders finns representerade på stockholmsbörsen men även svenska aktörer som Pan capital.

Blankning innebär att man säljer en aktie eller annan vara som man inte äger. Detta kan göras genom att man lånar en aktie och säljer den vidare på börsen för att köpa tillbaka den vid en senare tidpunkt, då aktien ska återlämnas. Den som lånar ut aktien eller varan, oftast en fond eller ett finansinstitutet tar ut en avgift för detta och kan på så vis tjäna extrapengar på aktier som den ändå hade tänkt behålla. På så sätt kan de tjäna pengar på en aktie även om värdet på tillgången förblir oförändrat.

Om aktien eller varan faller i pris gör blankaren en vinst, men om den skulle ha stigit i värde när han eller hon måste köpa tillbaka den kan det medföra stora förluster.

Ett annat namn för att blanka en aktie är att ”gå kort” i aktien.

Så kallad naken blankning innebär att man säljer aktier utan att man vare sig äger eller lånar dem.

Ett annat vanligt verktyg för att fånga trender är att rita trendlinjer eller trendkanaler. En stigande trend kännetecknas av stigande stigande kurstoppar och stigande kursbottnar. En trendlinje sammanfogar kursbottnarna till en stigande linje. En trendkanal lägger till ett tak som också sammanfogar kurstopparna till en stigande linje. I en fallande trend är det på motsvarande sätt kurstopparna som man binder samman med en linje. Kursbottnarna bildar golvet för trendkanalerna i en fallande trend.

Lutningen på trenden visar benägenheten hos marknaden att justera priset och i vilken takt som marknaden tar till sig de förändrade förutsättningarna. Det gör att trendlinjer och trendlinjer och trendkanaler är bra verktyg för att hitta lägen där trenden har förutsättningar att befästas.

Generellt sätt brukar branta trender inte hålla i sig särskilt länge, utan möter bakslag. Däremot kan svagt lutande trender hålla i sig under lång tid utan större rekyler.

Grundtipset för korta affärer är at köpa när kurserna når den nedre trendlinjen och sälja i kanalens  övre intervall. Om kursen bryter ut från trendkanalen kan ett trendbrott däremot vara på gång så det gäller att vara försiktig.

Glidande medelvärden är ett klassiskt verktyg som kan användas för att fånga trender. Ett glidande medelvärde räknar dagligen ut en snittkurs över en valfri period. 20-dagars glidande medelvärde visar för varje dag snittkursen för de senaste 20 dagarna. Med glidande menas att perioden förskjuts succesivt framåt genom att en dag läggs till ochen dag tas bort från snittet varje dag. Ett glidande medelvärde slätar därmed ut kurskurvan och rensar bort bruset från kortsiktiga kursrörelser. Det gör att den underliggande kurstrenden och riktningen för en aktie tydligare framträder.

Glidande medelvärden kan räknas ut på valfri tidsperiod, men det finns några klassiska inställningar. Ett vanligt kort medelvärde är 5 dagars, som speglar snittkursen under en handelsvecka på börsen och fångar upp den kortsiktiga veckotrenden på börsen. 20-dagars är ett annat vanligt medelvärde som visar trenden månadsvis eftersom det är ungefär 20 handelsdagar på en månad. 200-dagars glidande medelvärde är ett långt medelvärde för att stämma av den långsiktiga trenden. Är kursen under 200-dagars glidande medelvärde brukar den långsiktiga trenden anses som nedåt och ovanför denna nivå är den underliggande långsiktiga trenden stigande.

Glidande medelvärde kan användas för att hänga på en trend. Så länge en aktie befinner sig över exempelvis 20-dagars glidande medelvärde och medelvärdet pekar uppåt så är månadstrenden att betraka som stigande.

Glidande medelvärde kan också användas för att identifiera trendbrott.  Ett vanligt användningssätt är att initiera positioner när ett kortare medelvärde medelvärde korsar ett längre sådant. När exempelvis 5-dagars glidande medelvärde bryter upp över 20-dagars så indikerar det ett kortsiktigt trendbrott. Glidande medelvärden är däremot svårare att använda vid perioder av trendlös handel då marknaden slår frma och tillbaka utan att välja riktning.

Momentum betyder rörelse. I ”Momentum trading” försöker man finna aktier som rör sig avsevärt i en viss riktning, understödd av hög volym och försöker att komma in  i denna starkt accelerande rörelse för att åka med momentumtåget till dess att man når önskvärd vinst.  Problemet är att risknivån är hög. Det är lätt att göra missbedömningar.

Naturligtvis har man nytta av att känna till nyhetsflödet och fundamental analys för att ana de reaktioner som kan väntas. Men vanligen har man stöd i sin uppfattning av teknisk analys.

Den som agerar utifrån ”Momentum trading” behöver inte vara daytrader, eftersom att det finns en vetenskapligt dokumentared eftersläpningseffekt i kursrörelser. Den effekten kan pågå i dagar, och då lämpar sig ”Swing trading” bättre än ”daytrading” d.v.s. man kan behålla sina positioner ett par dagar.

Fundamentalanalysen kan med fördel nyttjas till att bedöma hur stor summa som skall satsas. Ett undervärderat bolag har förutsättningarna på sin sida, medan ett högt värderat bolag är riskfyllt.

Den som ägnar sig åt momentumtradig satsar ofta  på  många små vinster, oftast bara spreaden (skillnaden mellan köp- och säljkurs), s.k. scalping. Scalping innebär att man agerar tvärtemot stopplossregeln. Den som agerar utifrån scalping agerar utifrån ”vinststopploss” istället för ”försluststopploss”.
Det är både svårt och riskabelt.  Det innebär att en enda kurskorrigering på flera procent kan radera vinsten av 10 scalpingvinster.

Momentum fungerar bäst i en stadigt stigande marknad. När börsen sjunker, ligger still eller studsar upp och ned är det ingen bra taktik.

Oron för en ny snar konjunkturnedgång växer på marknaden. En bidragande orsak kan vara att risken för överhettning har ökat i Kina.

Under finanskrisens svartaste dagar hösten 2008 jämfördes ofta krisen med depressionåren på 1930-talet. I dag kan man konstatera att återhämtningen har varit mycket snabbare (se figur 1 till 3) framför allt som en följd av att politiker och centralbanker har varit snabbt ute med stora finans- och penningpolitiska stimulanser.

Men kan denna snabba återhämtning som setts 2009 vara stabil? Kan konjunkturkurvan hålla fast vid V -formen eller inväntar vi ett bakslag, det vill säga blir det ett W-format.

En färsk enkät med investerare på obligationsmarknaden, som Handelsbankens analytiker har låtit göra, visar att pessimismen nu börjar sprida sig. I november var det 29 procent som trodde på en V-formad återhämtning. Nu är andelen nästan halverad till 15 procent.

Däremot är det nu mer än var fjärde, 26 procent, som tror på ett W-format konjunkturförlopp, mot 15 procent för ett halvår sedan.

Den ökade osäkerheten om konjunkturen kan också avläsas på råvarumarknaderna. I februari sjönk Swedbanks råvaruindex med 3,6 procent, med metallpriserna i spetsen. Bankens analytiker förklarar prisfallet med en ökad oro för hack i det kinesiska maskineriet.

Risken för överhettning i den kinesiska ekonomin blir nämligen allt större. I februari ökade inflationen och huspriserna kraftigt. Samtidigt visar emellertid signalerna från den politiska ledningen i Peking på en stor tvekan inför att kyla ned konjunkturen, enligt Handelsbankens makroanalytiker.

Sparprodukter  som innehåller två eller flera olika delar av sparande eller investeringar kallas vanligtvis för strukturerade produkter. Strukturerade produkter är således ett samlingsnamn för ett antal olika produkter, men men oftast avses olika former av indexobligationer, där den vanligaste är aktieindexobligationen.

Kortfattat kan en indexobligation sägas vara en kombination av en obligation och en option. Avkastningens storlek beror på utvecklingen av underliggande tillgångars prisutveckling. Indexobligationens nominella belopp är fast och ska återbetalas vid löptidens utgång (obligationsdelen), och genom denna konstruktion får indexobligationen en begränsad förlustrisk, under förutsättning att utgivaren av obligationen inte går i konkurs. Indexobligationer förekommer under många olika namn, såsom aktieindexobligationer, kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer och valutakorgsobligationer, beroende på vilket underliggande tillgångsslag som avgör avkastningen. Avkastningen som investeraren får på återbetalningsdagen beräknas med hänsyn till utvecklingen i ett finansiellt index eller en korg av värdepapper, som kan bestå av aktier, obligationer, valutor eller andra tillgångar som handlas på någon finansiell marknad.

En annan form av strukturerade produkter är omvända konvertibler, som enklast kan beskrivas som ett mellanting mellan en ränte- och aktieplacering.

Den omvända konvertibeln är knuten till en eller flera underliggande aktier eller index och ger en hög fast ränta. Om de underliggande aktierna eller index utvecklas positivt återbetalas det placerade beloppet plus den fasta avkastningen, men vid en negativ utveckling för de underliggande aktierna återfår man antingen aktier, i stället för det investerade beloppet, eller investerat belopp minskat med aktiernas procentuella nedgång. Den höga fasta kupongen får man oavsett utvecklingen av underliggande aktier, och omvända konvertibler passar främst placerare som tror på en modest uppgång på aktiemarknaden.

Hedgefondsobligationer är mycket snarlika indexobligationer, men de är kopplade till en diversifierad fond av hedgefonder, i vilken kapitalet är garanterat, med syfte att ge stabil avkastning till låg risk. Syntetisk hedgefonds-exponering är kortfattat beskrivet en kapitalgaranterad obligation, där avkastningen är knuten till en särskild hedgefondsstrategi för att ge investeraren tillgång till en avancerad placeringsstrategi till lägre kostnader än vid direktplaceringar i hedgefonder.

Livförsäkringsobligationer (mortalitetsobligationer) bygger på att kunder som tecknat en livförsäkring ser den som för dyr och därför säljer den till en mäklare som sedan säljer den vidare till exempelvis en bank. Banken samlar ihop livförsäkringarna och värdepapperiserar dem, det vill säga omvandlar dem till en obligation, som säljs till investerare.

Det finns i huvudsak två typer av obligationer: kupongobligationer och nollkupongsobligationer, där den förstnämnda lämnar en årlig avkastning (”kupong”).
Obligationsdelen i en indexobligation består dock alltid av en så kallad nollkupongsobligation, vilket innebär att den inte ger någon löpande avkastning (ränta). I stället handlas denna obligation till ett så kallat diskonterat värde (underkurs), och placeraren får ett förutbestämt belopp på slutdagen, det vill säga obligationens nominella belopp. Avkastningen är förutbestämd och förändras inte under löptiden. Ju högre marknadsräntan är, och ju längre löptid som obligationen har, desto mindre kostar den att köpa.

När man konstruerar en indexobligation vill man gärna att räntan ska vara hög, för de pengar som ”blir över” efter att obligationen inhandlats används nämligen till att köpa in nästa byggsten i denna strukturerade produkt, nämligen optionen. Ju fler optioner som kan köpas, desto bättre avkastning kan erbjudas och desto mer attraktiv blir produkten för de potentiella placerarna.

Den andra huvudsakliga byggstenen är optionen. En option är ett värdepapper som ger innehavaren möjligheten, men inte skyldigheten, att köpa eller sälja en viss tillgång till ett visst pris. Den tillgång som optionen avser kallas för underliggande tillgång och kan bestå av aktier, valutor, råvaror, obligationer eller olika marknadsindex, och utvecklingen på denna underliggande tillgång styr vilken avkastning indexobligationen ger.

I Sverige handlas framför allt med fyra kategorier av optioner: standardiserade optioner via Stockholmsbörsen, OTC-optioner som är en skräddarsydd lösning mellan två parter och som inte handlas på en öppen marknad, teckningsoptioner som ges ut av företag och som avser det egna bolagets aktier och till sist warranter, som ges ut av banker och större finansinstitut och som ofta har en löptid överstigande ett år.

Vid konstruktionen av indexobligationer används nästan uteslutande skräddarsydda OTC-optioner för att utgivaren ska kunna matcha löptiden för obligationen och optionen på bästa sätt. Vissa av de svenska storbankerna upphandlar dessa optioner via anbudsförfarande, medan vissa anlitar enbart sina interna avdelningar.

En viktig komponent som styr vilken avkastning en indexobligation ger är deltagandegraden, eller uppräkningsfaktorn, som utgivaren fastställer vid emissionen eftersom denna faktor anger hur stor del av avkastningen i den underliggande tillgången som placeraren får ta del av. Ju högre uppräkningsfaktorn är, desto högre blir avkastningen – under förutsättning att den underliggande tillgången utvecklas positivt.

Som vi beskrivit ovan är räntenivån och löptiden två mycket viktiga faktorer för nivån på deltagandegraden, eftersom de påverkar hur mycket kapital som kan användas till att köpa in optioner. Även den underliggande tillgångens volatilitet (svängningar) är viktiga för storleken på uppräkningsfaktorn, emedan optioner (allt annat lika) är dyrare att köpa när volatiliteten på marknaden är hög.

Nu tillhör det nästan sällsyntheterna att en indexobligation inte ges ut med reducerad kapitalgaranti, det vill säga för att åstadkomma en mer attraktiv uppräkningsfaktor ges produkten ut med en överkurs. Om överkursen är 10 procent och det nominella beloppet är 10 000 kronor betalar man sålunda 11 000 kronor för att komma i åtnjutande av en högre uppräkningsfaktor. Men vid en ogynnsam utveckling får man då tillbaka bara 10 000 kronor och förlorar det man betalat i överkurs.

En indexobligation kan mycket väl vara en förnuftig investering, men det är vikigt att du tar hänsyn till följande punkter för att göra en bra affär:
Se till att du förstår produkten. Många har komplicerade upplägg, och utgivarna kan vara dåliga på att förklara hur villkoren slår vid olika utfall. Den lägre risken i en aktieindexobligation kostar i form av lägre potentiell avkastning, vilket gör att det krävs en kraftig tillväxt för ett bra slutresultat. Välj därför gärna indexobligationer med inriktning på tillväxtmarknader. Var medveten om att en löptid på fem år är en lång tidsperiod och att det kan vara svårt att sälja produkten till ett bra pris om du vill sälja den före förfallodagen.

Om du betalar överkurs får du en större del av den eventuella uppgången på den underliggande tillgången, men i gengäld ökar din risk. Jämför uppräkningsfaktorn mellan olika aktieindexobligationer, och var medveten om de avkastningstak som kan begränsa resultatet. Studera hur slutkursen beräknas, eftersom detta förfarande ofta skiljer sig åt mellan olika obligationer. Var medveten om att kurtaget med stor sannolikhet är bara en del av den verkliga kostnaden för produkten.

Till sist är det angeläget att du funderar på hur sannolikt det är att den marknad du valt verkligen sjunker i värde under indexobligationens livslängd om denna uppgår till fem år? Bestäm dig för om denna trygghet är värd priset eller om du i själva verket låser in ditt kapital – med risken att få onödigt låg avkastning.

Anthony Bolton föddes i London den 7 mars 1950. Hans far var advokat och hans mor hemmafru. Sin universitetsutbildning gjorde han på Cambridge Trinity College, där han blev ingenjör 1971. Genom vänner till familjen fick han kort därefter plats som aspirant hos Keyser Ullmann, en liten bank mitt i Londons finansiella distrikt. Där började Anthony sin karriär som assistent åt en fondchef som investerade i små och medelstora företag, ofta med fokus på uppköpskandidater.

Fonden hade tre anställda, varav en arbetade med bara teknisk analys, vilket var ovanligt på den tiden. Den tekniske analytikern Arthur Abrahams var en sympatisk brittisk gentleman, vars huvudsakliga intressen i livet var teknisk analys och att samla på viktoriansk konst. Mötet med Abrahams satte sina spår, och Anthony Bolton har trots sin inriktning som värdeinvesterare använt sig av teknisk analys under hela sin karriär. ”Framgångsrik investering är en blandning av olika strategier”, förklarar han.

Efter några år gick Anthony Bolton vidare till Schlesinger 1976, en liten okänd sydafrikansk bank specialiserad på aktiefonder. Men fler hade ögonen på Anthony, och år 1979 värvade Bill Byrnes honom till Fidelity – och nu inleds Anthony Boltons fantastiska historik.

Som ansvarig för Fidelitys Special Situations Fund mellan 1979 och 2007 levererade han under 28 år en avkastning på i medeltal nästan 20 procent per år. Det är en unik prestation, som under denna tid förvandlade en investering på 10 000 kronor till nästan 1,5 miljoner kronor. Enligt teorin om effektiva marknader ska detta helt enkelt inte vara möjligt. Dessutom nådde Bolton dessa resultat utan finansiell hävstång – ingen belåning och inga derivat.

Anthony Bolton är helt koncentrerad på investeringar i aktier och erkänner att han känner sig obekväm med att investera utifrån makroekonomisk utveckling eller faktorer som råvarupriser. Här har man som investerare ofta svårt att nå bättre insikt än någon annan, menar han.

Men om man i stället tittar på ett enskilt litet företag kommer det till slut ett tillfälle då man kan komma ut från ett möte med ledningen och säga till sig själv: ”Just nu vet förmodligen jag mer om det här företaget än någon annan.” Med andra ord, ju mindre ett företag är beroende av makrofaktorer, desto bättre är investeringen. Ett räntekänsligt företag är till exempel en sämre investering än ett företag som inte är räntekänsligt.

Låt oss titta mer i detalj på hur Anthony Bolton har lyckats leverera en sådan överavkastning under så lång tid. Hur har han gjort? Det snabba svaret lyder: Genom hårt arbete och att leta efter undervärderade och förbisedda aktier – samt genom att inte följa strömmen. Anthony Bolton delar in sina investeringar i fem huvudsakliga grupper:

1. Vändningskandidater
2. Företag med dold tillväxt
3. Bottenfiske i utvalda industrier
4. Företag med dolda värden i   balansräkningen
5. Uppköpskandidater

Vändningskandidater är den viktigaste gruppen, det vill säga företag som haft problem men som står inför en vändning. Ofta fokuserar marknaden för mycket på företagets historiska problem och mindre på att det lyckats vända utvecklingen och står inför en stark utveckling.
– Dessa typer av företag har varit mina största och bästa investeringar genom åren, berättar Anthony Bolton för mig. En bra investering i ett vändningsföretag involverar nästan alltid en ny ledning, omstruktureringar och ny finansiering.

Nästa grupp investeringar är företag med dold, missförstådd eller förbisedd tillväxt. Som exempel nämner Anthony Bolton irländska banker, som under många år var lägre värderade än övriga europeiska banker, trots Irlands starka tillväxt.

Den tredje investeringsfilosofin bygger på att man letar bland de 20 procent lägst värderade företagen i en viss bransch. I en perfekt fungerande marknad ska dessa företag ha en motiverat låg värdering på grund av olika problem med lönsamhet, tillväxt eller andra orsaker. Men ibland missar marknaden detaljer – eller gör felbedömningar. Genom att noggrant titta på varje företag kan man hitta felprissättningar.

Samma inställning gäller för den fjärde gruppen av investeringar. Fokusera på företagens balansräkningar och leta efter dolda, förbisedda eller missförstådda värden, såsom fastigheter, produktportföljer eller starka varumärken.

Slutligen, i den femte och sista gruppen, letar Anthony Bolton bland företag som kan beskrivas som uppköpskandidater, ett arv han har med sig från sitt första jobb som aspirant hos Keyser Ullmann. I branscher som står inför omstruktureringar, eller konsolidering, letar han upp de företag som har störst sannolikhet att bli uppköpta. Även strukturen i aktieägandet väger in, om företaget till exempel saknar en stark huvudägare. Premien vid ett eventuellt uppköp ger en rejäl uppvärdering i den här typen av investeringar.

Första steget efter det att Anthony Bolton har hittat intressanta företag och möjliga investeringar är att träffa ledningen.

När Anthony Bolton väl har hittat ett företag som inte är alltför -populärt och ska bedöma hur attraktivt det är att investera i utgår han vanligtvis från sex punkter:

1. Företagets affärsmodell. Den ska vara lättbegriplig samt ha något slags konkurrensöverlägsenhet och helst inte vara beroende av makrofaktorer. Anthony Bolton föredrar, liksom Warren Buffett, enkla affärsmodeller.
2. Företagsledningen. De viktigaste egenskaperna är integritet och öppenhet.
3. Den finansiella situationen. Leta efter starka kassaflöden, och undvik företag med svaga balansräkningar. När Anthony Bolton ser tillbaka på sina misstag har det nästan alltid varit investeringar i företag med svaga balansräkningar.
4. Värderingen ska vara så låg som möjligt. Genom att investera i lågt värderade företag har du automatiskt en säkerhetsmarginal.
5. Företag som kan tänkas bli uppköpta är särskilt intressanta.
6. Teknisk analys ger en fingervisning om trendbrott samt underlättar att ta förluster.

Ett ovanligt inslag i Anthony Boltons investeringsfilosofi är, som nämnts, användandet av teknisk analys. Ofta går en skarp gräns mellan värdeinvesterare, som tittar på skillnader mellan pris och värde i investeringen, och korttidshandlare som följer hur marknader trendar eller pendlar mellan överköpta och översålda lägen.

Men Anthony är inte främmande för någon investeringsfilosofi så länge den visar sig fungera. Teknisk analys är ett utmärkt verktyg för att tajma investeringar och för att få bekräftelse på att till exempel ett vändningsföretag har uppvisat ett trendbrott. Bland alla tekniska indikatorer föredrar han RSI (ett index för relativ styrka), men han är öppen: ”Hitta ett system som fungerar för dig och håll dig till det.” Dock använder han inte teknisk analys så mycket på de små och medelstora företagen i fondens portfölj utan huvudsakligen på de större bolagen.
Eftersom det ofta kan ta lång tid innan marknaden uppvärderar missförstådda och undervärderade företag är teknisk analys ett hjälpmedel för att identifiera dessa tidpunkter när det börjar ske. Det finns paralleller till Kristoffer Stensrud, som i sin investeringsfilosofi pratar om utlösande faktorer, något i företaget eller omvärlden som aktiverar en omvärdering. Det räcker inte med att man investerar i undervärderade företag – då kan man få vänta länge på en uppgång.

Vad är en vinnande mental inställning som investerare, och hur ser en framgångsrik personlighet ut? Anthony Bolton ger några enkla förslag. ”Tänk själv”, lyder det första rådet. Det är också viktigt att man tycker om – samt vågar – gå emot strömmen. För att bli riktigt bra gäller det dessutom att man känner till sina egna brister.

– Vet du om att du är en nervös typ så se helt enkelt till att du inte har för hög risk i dina investeringar. Har du för hög risk är det troligt att du agerar förhastat i oroliga tider, säger han.

Rätt temperament kan därför vara betydligt viktigare än en skarp hjärna, menar Anthony. En annan sak, som kanske kan tyckas självklar men som ofta många framgångsrika investerare nämner, är sunt förnuft. Ekot av Warren Buffett är tydligt. Men så har Anthony Bolton också blivit kallad för ”en brittisk Buffett”. Faktum är att Anthony Bolton rekommenderar blivande investerare att läsa allt om och av Warren Buffett.
Starka känslor hör inte ihop med investeringar.

– Jag är inte en speciellt känslosam person, berättar Anthony. Känslomänniskor har nog svårt för att bli skickliga investerare. Ödmjukhet, stark vilja samt en förmåga att ständigt kunna inse att man har fel är också viktiga inslag i en framgångsrik investerares personlighet. En alltför envis personlighet kan dock hindra att man ständigt omprövar sin syn på en viss investering. En professionell investerares arbete består minst lika mycket av att undvika katastrofer som att hitta vinnare. Att vara alltför cynisk kan dock vara ett hinder, man måste kunna se möjligheter. ”Träffar du rätt tre gånger av fem i den här branschen gör du rätt.”

Emellanåt kan Anthony Bolton förenkla sin syn på en investering ytterligare och helt enkelt bara ställa sig själv en mycket enkel fråga: ”Hur stor är sannolikheten för att det här företaget finns kvar om tio år och samtidigt har ett högre värde?

Anthony Bolton är en utpräglad motvallsperson (”contrarian” på engelska) – en som inte gör som alla andra. I rakt nedstigande led från John M. Keynes (”om alla gillar ett företag är det för dyrt”) via Benjamin Graham (”aktiemarknaden är mer en rösträknare än en våg”) och Warren Buffett investerar Anthony Bolton helst inte i de företag som alla andra investerar i. ”Han uttrycker det, precis som Buffett: ”Jag gillar företag som inte är populära.”

Vad anser Anthony Bolton om börsläget i dag? Trots att han är förundrad över den kraftiga nedgången och problemen i många branscher tror han ändå att det värsta ligger bakom oss och att en ny uppgångsfas har inletts.

Anthonys passion för investeringar har gjort att arbetet upptagit en stor del av hans liv, men han har också hunnit med att odla ett stort intresse för musik och nämner Benjamin Britten (1913–1976, brittisk tonsättare, dirigent och pianist) som största influens. Han tycker också mycket om att resa. Anthony Bolton lever i dag i Midhurst, West Sussex, med sin fru. Han har tre barn, två söner och en dotter. Han har i dag axlat rollen som mentor hos Fidelity och delar med sig av lärdomar och erfarenheter från ett framgångsrikt liv som fondförvaltare till en ny generation investerare.

En strategi vid investering i aktier är att investera i företag som ger hög direktavkastning och som har haft en bra utdelningstillväxt.

Om man dessutom återinvesterar utdelningarna genom att köpa nya aktier. Efter att ha återinvesterat utdelningen så har man fler antal aktier och i sin tur kommer din nästa utdelning öka automatisk. Om man dessutom investerar i företag som har en ökande utdelningstillväxt så kommer effekten bli större. Om summan som delas ut är liten kan det naturligtvis vara ide att vänta med att återinvestera tills man har ett lite större belopp för att undvika onödigt höga courtageavgifter.

Till skillnad från att investera i aktier som man tror kommer att ha en kommande värdeökning där man först får tillgång till pengarna vid en försäljning, så ger utdelningarna ett löpande kassaflöde, d.v.s. regelbundna utbetalningar, en form av passiv inkomst, eller pengar som kan återinvesteras i samma eller andra investeringar.

En annan fördel med utdelningsaktier är att de företag som betalar ut stabila växande utdelningar lockar många investerare och fondförvaltare som söker lite säkrare vinster och trygghet. Därför är det en säkrare investering med lite lägre risk än många andra aktier.

En bra utdelningsaktie måste ha stabilt kassaflöde och balansräkning. Utdelningstillväxt och utdelningsandel är ett bra tecken om man vill hitta ett bra bolag. Man brukar säga att ”utdelningen ljuger inte”. Eftersom utdelningar är pengar som betalas ut till aktieägare vilket gör att det inte går att manipulera lika lätt som vinster och andra finansiella siffror. Det vill säga pappers vinster kan lura men verkliga kontanter går inte förfalska.

Det är lättare vara långsiktigt – Fokusering på den årliga- och kvartalsutdelningarna gör att man värderar utdelningsaktier. Eftersom man tänker mer som företagsägare och inte som kortsiktig spekulant. Vilket gör att man inte faller för kortsiktig tänkande. Utdelningsaktier kan behållas under lång tid vilket gör att man inte behöver betala regelbundet courtage som man måste göra om man köper och säljer aktier ofta.

Utdelningsinvestering ger stor avkastningen över en längre period. Många som har investerat för 30-40 år sedan har fått lika mycket eller mer varje år genom utdelningar, än vad de har investerat.

En vanlig frågeställning är ju om företag verkligen ska  dela ut till aktieägarna?

Teoretisk så är det alltid bättre om bolaget kan klara att förvalta vinsterna själva istället att dela ut till aktieägarna. Eftersom då slipper man utdelningsbeskattningen och samtidigt finns det bra anledning varför man har valt att investera i företaget som förmodligen har högra avkastning på eget kapital.

Till exempel Warren Buffet investerar främst i bolag som inte delar ut till aktieägarna och de bolag där Warren Buffet är en aktiv ägare delar heller inte ut till aktieägarna, utan återinvesterar vinsten själva.

Ett motargument till detta är att företaget bör fokusera på det de är duktiga på, sin egen verksamhet och inte att förvalta vinsterna för aktieägarna. Risken är också stort att pengarna förvaltas mediokert under en längre tid.
Om det är ett mindre bolag som behöver kapitalet för att växa kan det naturligtvis vara motiverat att dela ut väldigt lite eller nästan ingenting av vinsten, men dessa bolag har också betydligt högre risk.

En fördel med utdelningsaktier är att du vet när du får dina utbetalningar. De flesta svenska aktier betalar ut en gång per år, men det finns amerikanska aktier som betalar ut varje månad. Genom att kombinera olika aktier kan man få regelbundna utdelningar under året. Här finns en utdelningskalender där man kan se när olika aktier ger utdelning.

Boken ”The single Best Investment” handlar om aktieutdelning och framför allt fördelen med utdelningstillväxten. Boken är skriven av författaren Lovell Miller.

Det är viktigt att titta på utdelningshistoriken och utdelningstillväxt innan du köper en aktie. Här kan du läsa om saker som är viktigt att tänka på vid köp av utdelningsaktier: