inkomsten

Datorhandel, högfrekvent handel, algoritmhandel och robothandel är olika namn för högfrekvent handel på börsen. Huvudsakligen handlar det om market making och arbitrage. En market maker utställer priser, och tjänar pengar på skillnaden mellan köp- och säljkurs. En arbitragör ­köper och säljer samma eller likartade värdepapper på två marknader och låser på så sätt in en liten prisskillnad. De två verksamheterna flyter ofta in i varandra utan tydliga gränser. För en arbitragör gäller det att vara så snabb som möjligt – ­annars kommer någon annan att ­göra affären i stället. En market ­maker måste vara lika snabb, annars blir han eller hon ­utnyttjad av arbitragören. Vinstmarginalerna är små – ofta i storleksordningen hundradels procent.

Arbitrage har alltid handlat om att snabbt flytta och behandla ­information. Fram till 1800-talet ­användes brevduvor och beridna ­kurirer. Så småningom kom ång­båten, telegrafen och telefonen. De första bärbara datorerna började ­användas för arbitrage på 1970-talets golvhandel i USA. Varje gång ny teknik har tagits i bruk har äldre, långsammare konkurrenter gått i taket och krävt förbud och reglering. Och med snabbare datorer så har antalet postitioner som kan tas ökat markant, därav namnet högfrekvenhandel.

Högfrekvenshandeln har fått skulden för att fungera som en förstärkare av  kurssvängningar och därmed skapa en mer volatil börs. Kritiker harockså hävdat att robothandlare lägger snabba orders som snabbt dras tillbaka när någon vill handla och att kurserna därmed skulle manipuleras.

Men förespråkarna hävadar att så inte alls är fallet och att man inte kan skylla de stora kurssvängningarna på robothandeln.

Det finns heller inga konkreta bevis för att robothandlarna manipulerar kurserna eller ägnar sig åt olaglig ”frontrunning”, det vill säga att man med lägger in och tar bort ordrar för att rigga en kurs som man själv vill ha.

Försvararna för robothandeln säger att den gjuter olja i maskineriet. Motståndarna säger att den kastar grus i maskineriet.

Den dyraste investeringen för en robothandlare är själva programmeringen – att skapa en egen algoritm för automatisk högfrekvenshandel som kan kosta flera miljoner kronor. Själva datorn kanske kostar  100 000 kronor och medlemskapet på börsen mindre än 50 000 kronor per år.

Robothandeln på Stockholmsbörsen började i liten skala efter att börsen 2009 installerade större och snabbare datorer i Stockholm. Samtidigt tog man bort kravet på att bara köpa och sälja hela börsposter, alltså 100-200 aktier, och tillät hur små ordrar som helst.

En annan förändring som bäddade för robothandeln var att spreaden, det vill säga skillnaden mellan köp och säljkurs sänktes till 5 öre för aktier under 100 kronor och till 10 öre för aktier över 100 kronor. Det gynnar robothandeln som blixtsnabbt kan jobba med så små prisskillnader.

Högfrekvenshandlarna har sina datorer i börsens datahall för att ha så korta sladdar som möjligt och tjäna mikrosekunder på det. 2011 var mellan Mellan 15-20 robothandlare aktiva på Stockholmsbörsen bl.a. världens största högfrekvensfirmor Getco, Spire Europe, Citadel, IMC Trading, Optiver, Knight capital, International algorithmic Trading och Flow traders finns representerade på stockholmsbörsen men även svenska aktörer som Pan capital.