Fram till och med omkring 1950 stod Indien och Brasilien för den övervägande delen av all produktion av sällsynta jordartsmetaller. Därefter övertog Sydafrika denna roll. Mellan 1960 och 1980 var det istället från Kalifornien som större delen av alla sällsynta jordartsmetaller hade sitt ursprung men efter det kom Kina att svara för större delen av all produktion.
Med låga priser lyckades de kinesiska gruvorna slå ut den internationella konkurrensen under 1990- och 00-talet och Kina kunde behålla den dominerande rollen. Kina kontrollerade 2011 i praktiken mer än 95 procent av utbudet. Omkring 2005, när den internationella konkurrensen var utslagen, ändrade Kina plötsligt taktik och började införa exportkvoter på jordartsmetallerna. Kvoterna ströps sedan med 35 procent från 2009 och med ytterligare 40 procent 2010.
Det ledde till att priserna på jordartsmetaller och företag som jobbade med jordartsmetaller steg kraftigt under 2010 och 2011. Det visade sig dock också vara en spekulationsbubbla och priserna föll därefter kraftigt.
Området är dock fortfarande intressant ur investeringssynpunkt då det finns en stor efterfrågan i och med den ökande digitaliseringen av samhället.
Anledningen till den stora efterfråga på jordartsmetaller är att de har unika egenskaper och är oumbärliga i många produkter.
Med jordartsmetaller kan man skapa starkare magnetism, hårdare legeringar och lägre motstånd i elektriska kretsar.
Jordartsmetallers användningsområde är bl.a. magneter till hårddiskar i datorer och mobiltelefoner.
Dessutom används de i bilar, värmepumpar och elmotorer 9 procent. Andra användningsområden för magneter är högtalare och optik.
Jordartsmetaller används dessutom i batterier, glödlampor och bildskärmar.